Psalm 137
1 Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror.
3 De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: »Sjung för oss en sång från Sion!«
4 Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand förlamas.
6 Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje.
7 Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: »Riv ner, riv ner till grunden.«
8 Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss.
9 Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.