Psalm 142
1 En dikt av David när han var i grottan. En bön.
2 Med hög röst ropar jag till Herren, med hög röst bönfaller jag Herren.
3 Jag utgjuter mina bekymmer för honom, till honom bär jag fram min nöd.
4 När modet sviker mig vet du hur jag har det ställt. På den väg jag vandrar gillrar de fällor för mig.
5 Jag ser mig omkring, men ingen bryr sig om mig. Ingenstans kan jag fly, ingen vill veta av mig.
6 Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land.
7 Lyssna till min klagan, ty jag står utan hjälp. Rädda mig från förföljarna, ty de är starkare än jag.
8 För mig ut ur mitt fängelse, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga samlas kring mig, ty du är god mot mig.